Ålder 56. Fick ADHD-diagnos i februari 2009.

Så länge jag kan minnas har jag känt mig annorlunda. Som barn var jag osäker, blyg och extremt tystlåten. Höll mig i bakgrunden när de andra barnen lekte.

Blev lite modigare på mellanstadiet men utanförskapet och det dåliga självförtroendet satt kvar.

På högstadiet slog det över totalt. Blev flamsig och tramsig. Var uppkäftig och ifrågasättande.(Även jag fick svårt med auktoriteter och det har jag än idag.)

Slutade läsa läxor. Jag förstod ju ändå inte vad jag läste, eller glömde bort alltihop när jag  hade vänt blad i boken. Började skolka. Provade mellanöl, tinner och hasch.

Lugnade ner mig lite. Försökte bli vuxen. Hoppade från det ena jobbet till det andra. Fann ett smidigare sätt att kanalisera mina protester på i vänsterrörelsen.

Gifte mig. Fick två underbara döttrar som nu är vuxna. Ingen är diagnostiserad men jag har mina misstankar angående den ena.

 

Har alltid haft mer eller mindre problem med relationer, både nära och mer ytliga. Det känns ibland som om jag talar ett eget språk som ingen riktigt förstår. Och är man två personer som talar var sitt ”minoritetsspråk” blir det ännu svårare.

Snart var det dags för skilsmässa. Kämpade på som ensamstående mamma i 8 år. Var så in i döden trött men det hade jag varit så länge jag kunde minnas.

Min nuvarande man kom som en räddande ängel. Han har dessutom en ängels tålamod. Tur är det, för ibland kan han få vänta i flera timmar på middag. Räknat från det att jag sent omsider äntligen slitit mig från något projekt och äntligen masat mig ut i köket.

Vi har flytt storstadsstressen och hamnat på landet.  Efter att ha jobbat många år i förskolan är jag nu arbetslös men mindre trött.

 

Efter att ha sett  ”Mitt huvud är som en torktumlare” på tv förstod jag vad jag hittills  så sakteligen börjat ana. Att jag hade ett funktionshinder. Och nu hade jag dessutom ett namn på det.

Sen gick det undan. Beställde tid för utredning på öppna psykiatriska mottagningen. Kom dit inom ett par månader!  Och här är jag nu med min diagnos.  Den ska jag berätta närmare om framöver.