Här har ni mig en ADHD kvinna på 32 år vid namn Angelika.
Jag bor i Kristianstad med min man och våra tre barn.
Min äldsta dotter har ADHD, tvånssyndrom och panikångest.
Min mellersta kille har ADHD och drag av Asperger.
Min minsta kille ska på utredning för, ja just det ADHD.
Maken min har inget han är ju då "normal", stackars han ibland.
 
Hela min skolgång har jag haft det jättetufft och bara känt mig misslyckad som inte fattade och förstod sånt som de andra förstod.
Tonåren ,usch den vill jag inte ens tänka på.
Jag gifte mig vid 19 års ålder hemma i svärföräldrarnas trädgård. Jättemysigt.
Första barnet kom och jag var hemma fick min son.
När han var lite över ett så började jag läsa in lite ämne på Komvux, det gick jättebra.
Därefter jobbade jag på Scan och  tog körkort i samma veva.
Det var jobbigt för jag jobbade från fyra på eftermiddagen till tolv på natten och på dagtid så var jag på körskolan.
Tog en intensivkurs annars hade jag inte haft körkort idag. Där tackar jag min ADHD för att det gick vägen.
När vi fick vårt tredje barn och jag var hemma igen vi flyttade till hus när lillkillen var 4 dagar gammal. Det här blev för mycket och jag mådde inte bra.
Mellersta killen fick sin ADHDdiagnos när han var 8 år. Året därpå fick jag min ADHD diagnos och äldsta dottern sin .
Nu funkar skolan för barnen de går på olika skolor för att få sina behov tillgodosedda.
Själv kämpar jag för att sprida kunskaper och förståelse för ADHD. Håller på att skriva en bok om hur det har varit för mig , hur det är att ha barn med ADHD.
Ja det var lite om mig.